Efterlängtad comeback

Efter ofrivillig vila pga inflammation/infektion i benet så får jag äntligen börja träna igen. Det har kliat i kroppen för mig att få gå till gymmet och lyfta i vikter, det är min terapi form på hög nivå. Det är där jag mår som bäst, det är min egentid och det är där jag låter både min kropp/mitt psyke få utvecklas. Så idag efter jobbet ska jag dit och köra ett lättare armpass, låta kroppen sakta men säkert få komma tillbaka. Jag ser så mycket fram emot det också. Det verkar så iallafall, för när jag vägde mig imorse så har jag förlorat -2,8 kg på en vecka. Kanske av stressen också, men jag försöker hålla tillbaka på maten. Nu mot bättre resultat inför årets slut. För nästa år ska jag lägga in en annan växel, kanske rent ut av på en proffsionell nivå. För jag vill visa mig själv att jag kan, jag kan bli mitt bästa jag!
 
Livet kom mellan

Livet kom som sagt mellan. Jag har fått till och med sova ut idag för min kropp har fått ta mer stryk mer än vanligt - Möten, jobbat, stå upp för dem som behöver mig mer än någonsin, springa som en idiot, sitta med dem som behövt mig genom nätterna, leta all typ av information om olika myndigheter och ta emot onödig skit från människor som jag inte har förtjänat. Så jag har hunnit gråta, skrika, vara tom, legat raklång, känna mig mer död än levande, drömt mardrömmar och känt mig helt färdig. Då har jag fått bita ihop och fortsätta. Just nu behöver dem som jag älskar mer hjälp än någonsin och jag kommer vara där, även om det tar på mig. Lillebror är här just nu iallafall, han fick välja middag igår så jag gjorde i ordning Tacos åt oss. Idag ska jag försöka ta mig än att vila mer, få igång mitt julpysslande och laga ett par matlådor inför veckans jobb. Nu är det iallafall nerförsbacke för julen och tro mig, jag längtar mer än ett barn!