Mot ett enklare liv

Första gången på flera månader så har det börjat mörkna in här på kvällarna, någonstans i mig så känns det som en hemma känsla. Om det är för jag har levt länge i mörkret eller för jag gillar det, en känsla som är i konflikt. Just nu sover Marcus och jag ligger och lyssnar på Panic! At Discos nya album, en av mina favoriter är deras låt Hey Look Ma, I Made It. Jag skriver mina nya inspirationslistor och låter tonerna komma ut och göra det som känns rätt för mig, det känns som det är min tid nu. I många år har jag varit rädd, rädd att vara den jag är till fullo och göra det som gör mitt liv mer värdigt. Som att jag har straffat mig i hemlighet på insidan, att så fort något har varit bra eller gett mig frihet så har något i mig panikbromsat, som jag inte har förtjänat det. För det liv jag har levt är som en bok som aldrig blev färdigskriven, den delen är som ett brutet ben som aldrig fick en chans att läka, det är död och liv med historier som man skrattar nervöst åt dem för man vet inte om man kan bemöta dem på något annat sätt.
De senaste veckorna har jag börjat bearbeta mitt tankemönster och jag inser hur stark på ytan jag har fått vara och det tänker jag fortsätta vara, mot det jag vill ha, det liv jag vill berika mitt inre med, fördela min tid och kärlek till människor som förtjänar den och lägga fokus på mig själv för kunna hjälpa andra. Och för nå det krävs det mycket jobb, uppoffringar, planering och ett ärligt försök att leva efter det också, att ge samma förutsättningar till mig själv som jag skulle ge till min bästa vän. För jag måste bli min egna bästa vän nu, för jag är inte lycklig på det sätt jag önskar för mig själv. Men jag kan komma dit, jag måste försöka åtminstone. Så jag börjar hemma, i våran borg. Få bort allt överflöd, allt som inte behövs, allt som tynger min själ och för att minska ångesten att det känns klottrigt. Mot ett lättare och enklare liv.