Born Orginal
Det här är jag.
Jag sitter i en tekopp på Disneyland - Paris, en resa jag gav barnet i mig som blev lovad så många saker genom hennes uppväxt men det hölls aldrig. Redan i tidig ålder bestämde jag mig att jag ska såfall börja ge mig själv det jag vill ha, vara med dem jag bryr sig om mig och jag om dem, unna livets vackra saker och tro mer på mig själv och de sköra drömmar jag har. Realistiska och även dem som skenar upp i skyn för vem ska annars göra det om jag inte tror på mig själv att jag kan?
I mitt liv har jag fått uppleva så många trasiga, hårda, flagna, marddrömsliknade, slag, se hur hårt djävulen kan titta ner på en och höra hur mäninskor hånskrattar mot en. Hur en kropp kan bli ett fängelse, utnyttjandes av ens ångest kan skapa ett liv som man själv inte äger. Relationer som man ger hela sin själ till som visar en hur hjärtat är till för att krossats i samma takt som man släpper ner en sten från en lavin. Jag önskar jag ibland kunde säga att jag har lärt mig vilka typer av människor som aldrig mer ska få en insyn av mitt liv, att jag visste vilka typer av personer som aldrig mer ska få en extra chans till, människor som slår sönder en infrån ska aldrig mer få se ett glad eller ledsen ansikte från mig. Som ett piano, att jag kunde bara släppa taget som när jag släpper upp mina fingrar från tangenterna.
Jag är den jag är. Jag ger så mycket av mig själv, jag skrattar tills det gör ont i kinderna, jag pratar tills människor öppnar upp sig om sig själva, jag är den personen som hoppar om det betyder att jag räddar någon annan. Jag är den typen av personen som lider på insidan för se andra glada, jag är den människan känner kanske mest av alla. Jag är tyst på ett sätt människor inte ser. Hon som blir modig när hon måste, inte alltid för jag vill. Hon som peppar andra att göra saker i sina liv men inte alltid själv gör dem. Hon som biter ihop och är den vuxna fast hon skulle behövt få vara barnet. Jag är hon som har storslagna drömmar, den som flyter iväg, hon som ser morgonljuset och ser en vision om ett bättre liv för oss alla i staden. Jag är en syster, jag är en lillasyster, jag är en storasyster, jag är en vän, jag är en bästa vän, jag är en älskare, jag är en "mamma" åt dem som behöver det, jag är en arbetare, jag är en visionär, jag är en drömmare, jag är en musikfantast, jag är en romantiker, jag är en överlevare, jag är en trasig person, jag är mer än ögat ser, jag är den jag är och jag är trött om att be om ursäkt för den jag är, för det jag har fått gå igenom, trött om att känna mig i vägen, trött på känna att det är något fel på mig. För det är inte sant, jag är ett orginal och även om det tar tid att erkänna för sig själv att det är rätt bra att vara unik så är det vad jag är. Och jag tänker börja hylla det mer och oftare.
Så tack Anneli för du har varit stark då du har velat ge upp.